Jag har verkligen gått och irriterat mig på det här ett bra tag. Allvarligt, varför är vi så jävla prylkåta? Kan vi inte leva bra o vara lyckliga utan alla onödiga skitprylar som vi lägger ner våra surt förvärvade pengar på? Blir vi verkligen lyckligare av det? Det som borde göra en lycklig är väl ändå att ha det så att man klarar sig och har personer i sin närhet som faktiskt tycker om en? För har man det så borde väl inte en jävla lamborghini, rolexklocka eller monsterdator spela minsta roll för en persons välbefinnande? Eller?

Jag menar, förr i tiden så var folk lyckliga bara för att dom hade en frum/man, ett par barn, mat för dagen och tak för huvudet. Varför skulle vi vara så extremt annorlunda? Dom var människor och det är vi också... för nu... verkar ju gå allmänt utför, kanske lika bra om det startar ett brutalt kärnvapenkrig och mänskligheten utrotas och planeten får en chans att starta om med varelser som förhoppningsvis har lite bättre prioriteringar än vad vi har?

Allvarligt, hur blir jag lyckligare i själen av en 52" plasma-tv? Kan det verkligen slå att t.ex. bli älskad av någon som man själv älskar UTAN att ha rn 52" plasma-tv? Om du tycker det så är det något allvarligt fel i ditt skadade huvud och du kan då dra åt helvete...

Back to the roots - Love is happiness.

/Alex "Z" Skalman