Jag ska erkänna en sak, jag HATAR barn. Jag har aldrig gjort det förrut då jag tidigare har jobbat med barn i 4-5 år och även haft en lillasyster som var liten samtidigt som jag var stor. Detta har aldrig varit något problem. På senaste året har ett enormt hat mot barn vuxit inom mig, barn som skriker på bussar/tåg får mig bara att vilja ta ett tuggummi och stoppa ner i halsen på det tills det kvävs. Detta är förstås inget jag skulle göra men ändå. Barn är äckliga (de bajsar & kissar på sig, äter med hela ansiktet och tuggar med totalöppen mun) och jobbiga (vad gör du? Varför gör du så? vad ska vi göra? Ska vi leka?) Glöm inte bort att under tiden ett barn har hunnit göra dessa saker har de samtidigt stoppat handen innanför byxorna, kliat sig i röven och sedan pillat ut lite snor som de också självklart käkar upp. Snor med bajs, en delikatess?
Jag hade nog tyckt om barn om de inte hade varit så äckliga och jobbiga, för IBLAND är de faktiskt snälla (när de sover)

/Brunettemeliii*